Viftande rävsvansar

Med hjälp av instruktioner från Adafruit gjorde vi en viftande rävsvans. Enligt Adafruit är detta projekt ”really simple”, men det är inte riktigt sant…

För att få rävsvansen att vifta använde vi en plattform som kallas Trinket. Till Trinket-kortet kopplade vi en liten servomotor.

Första steget var en lite småknepig lödning, där ett kontaktdon skulle lödas fast på det lilla Trinket-kortet. Det var inte helt enkelt, men tillslut lyckades alla löda fast sina kontaktdon.

Sedan lödde vi ihop batterihållarens sladdar med sladdarna till den lilla batterikontakten. För att skydda och isolera lödningen satte vi på krympslang. När man värmer krympslangen lite försiktigt krymper den och sitter sedan stadigt.

Därefter var det dags att löda fast servomotorns tre sladdar. Eftersom vi använde batterier (och inte USB) kopplade vi in servomotorn enligt kopplingen under rubriken 3xAAA Battery Power.

Vi ska så småningom lära oss om Arduino, men den här gången fick alla hjälp med att ladda ner färdig kod till Trinket-kortet.

Slutligen satte vi fast ett buntband på servomotorn med hjälp av ståltråd. Tanken var att sätta fast rävsvansen på buntbandet, men det hann vi inte bli klara med.

Med lödpenna och lod

Idag har vi provat på att löda! Det är lite pilligt och man måste akta sig så man inte bränner sig. Fast det är inte särskilt svårt. Ingen av tjejerna hade lött tidigare och som filmerna nedan visar gick det hur bra som helst.

Vi använde lysdioder, experimentkort och batterihållare med två stycken batterier på 1,5 Volt.

Lysdiod och experimentkort

Experimentkortet har en massa hål som sitter i rader. På ena sidan av kortet är hålen i varje lodrät rad sammankopplade med ett tunt lager koppar. Allt som löds fast i samma lodräta rad kommer därför att ha elektrisk kontakt med varandra. Mellan de lodräta raderna finns däremot ingen elektrisk kontakt.

Vi bröt av experimentkorten i lite mindre bitar innan vi gav oss i kast med lödandet.

När man ska löda fast en lysdiod på experimentkortet måste man se till att benen sticks in i två olika lodräta rader. Lysdioden ska stickas in underifrån, så att änden på benen kommer ut på kopparsidan. För att lysdioden inte ska trilla ut innan man lött fast den är det bra att vika ner benen. Vi hade också lödstativ som höll i experimentkortet medan vi lödde.

När man löder använder man en lödpenna, som blir väldigt varm i spetsen. Först ska man se till att värma lysdiodens ben och kopparen på experimentkortet. Sedan håller man lödtennet/lodet nära så att det smälter och får god kontakt med benet och kopparen. När lödningen är klar kan man knipsa av de utstickande benen med en tång.

Lysdioderna har två ben som är olika långa. För att lysdioden ska lysa måste det långa benet kopplas till plus (+) på batteriet och det korta till minus (-).

Vi provade att löda fast flera lysdioder på experimentkortet. Vi var då noga med att alla långa ben hamnade i en lodrät rad på kortet och alla korta ben i en annan. Den röda sladden på batterihållaren går till batteriets pluspol och den höll vi mot kopparen i raden med långa ben. Den svarta sladden som går till minuspolen kopplade vi till raden med korta ben. Då lyste alla lysdioderna!

Vi kopplade alltså de långa benet på alla lysdioder till batteriets pluspol och alla korta ben till batteriets minuspol. Denna elektriska koppling kallas för parallellkoppling.

Parallellkoppling
Parallellkoppling (bilden kommer från www.fagerhult.com – tack!)